T E C K O M A T O R P S H I S T O R I E N!


Visa inte chatten

Du befinner dig i Teckomatorp.

Det är natt och du står framför ett hus.

Du knackar på dörren.

Inget händer så du lyfter på dörrmattan.

Därunder ligger en nyckel. Du låser upp dörren och kliver in.

Du ser en trappa som leder upp till andra våningen till vänster om dig. Rakt fram finns ett rum men det är för mörkt för att se vad där finns. Till höger har du ett skåp.

Du går upp på ovanvåningen.

Du kommer upp i en hall och ser två dörrar. Du hör ljud från den ena dörren och går och öppnar den.

Där inne sitter en katt och äter.

Du stirrar på katten som tuggar på sitt lilla kattgodis.

Katten stirrar tillbaka.

Du känner obehag inombords och lämnar rummet.

Du går istället ner till det mörka rummet och försöker hitta en strömbrytare till lampan.

"Letar du efter något?" säger en röst bakom dig.

Du vänder dig förskräckt om och får syn på...

..David Sundin!

"Räkna upp 30 olika fågelarter på en minut. Testet startar på min signal." säger han och blåser i en visselpipa.

Du hinner inte nämna en enda fågel innan en mängd B- och C-kändisar närmar sig från alla håll och säger fågelnamn till höger och vänster.

En youtuber, en nagelskulptris och en bakgrundsdansare till Anis Don Demina är, förutom inledningen till världens tråkigaste Bellman-skämt, även vinnare i denna tävling och får fem poäng.

"Ingen tid att förlora!" ropar David Sundin och han och alla B- och C-kändisar skyndar nerför trappan.

Du stannar kvar och snart är de borta.

Du börjar återigen leta efter strömbrytaren till det mörka rummet.

Och ta mig tusan, där är den ju! Du slår på strömmen och...

..inget händer.

Du vickar strömbrytaren upp och ner men fortfarande inget ljus.

Men plötsligt ramlar strömbrytaren ner från väggen.

Du tar upp den och försöker sätta den på plats igen, men då upptäcker du att det sitter en papperslapp i hålet.

Du vecklar upp lappen och läser.

"Den riktiga strömbrytaren finns i skåpet."

Du går till skåpet och rycker i dörren.

Dörren far upp och i skåpet får du syn på...

..ett kassaskåp!

Du går in i skåpet och börjar skruva på vredet på kassaskåpet, men då åker dörren igen bakom dig.

Du vänder dig om och försöker öppna dörren, men det går inte. Du är fast i skåpet!

Lite ljus sipprar in i glipan ovanför dörren. Ljuset faller på en liten plätt på väggen precis under taket.

Du ser att det står något på väggen.

"4v, 2h, 1v, 5h" läser du.

"Kan det vara kombinationen till kassaskåpet?" tänker du.

Du vrider 4 varv åt vänster, 2 varv åt höger, 1 varv åt vänster och 5 varv åt höger.

Du hör hur något klickar till i kassaskåpsdörren och du provar att öppna den.

Den glider upp!

Och därinne ser du strömbrytaren!

Du trycker på strömbrytaren och skåpsdörren öppnar sig igen.

Du skyndar dig ut och går till rummet som tidigare var mörkt.

Där hittar du en tidstråd som lossnat från tiden och som nu leder till en främmande dimension!

Du sträcker dig mot tidstråden som fångar in dig och vips far du iväg till...

..rummet på ovanvåningen som du inte tittat in i tidigare.

Mitt i rummet står en stor tron och mitt på tronen sitter en liten tant.
"Var hälsad, var hälsad!" säger hon och nickar åt dig.

"Tack" säger du. Mer hinner du inte förrän tidstråden har tagit dig tillbaka till rummet där du först upptäckte den.

Tidstråden snurrar fortfarande och knistrar i all världens färger som den gjort då du först såg den.

Du sträcker dig mot den igen och far återigen upp på rummet med den lilla tanten på tronen. "Var hälsad, var hälsad!" säger tanten igen.

Du funderar. Behöver du säga nåt slags lösenord för att komma vidare?

Vad var koden till kassaskåpet? Var det inte 4215? "4215" säger du och så är du tillbaka i andra rummet igen.

Du går tillbaka till skåpet där kombinationen till kassaskåpet stod. Jodå, visst var det 4215. 4v, 2h, 1v, 5h.

"Är det nåt annat? Ska man säga den två gånger kanske? Tanten säger ju Var hälsad två gånger." tänker du.

Plötsligt fladdrar ljuset från lampan, som lyser upp koden, till. För ett ögonblick läggs siffrorna i mörker och du hinner uppfatta enbart bokstäverna.

"v, h, v, h... Kan det betyda något mer än vänster eller höger?" tänker du.

"Vad var det tanten hade sagt? Var hälsad, var hälsad. De orden börjar ju på v, h, v, h! Ska man säga en mening där orden börjar på v, h, v, h kanske?" tänker du.

Du springer tillbaka till rummet med tidstråden och snart står du framför tanten och tronen igen. "Var hälsad, var hälsad!" upprepar tanten.

"Vilket hus! Väldigt härligt!" säger du.

"Verkligen härligt, verkligen. Hemtamt." säger tanten.

"Yes, jag har knäckt koden!" tänker du.

"Vem har värderat huset?" frågar du.

"Viktor Henning, vår huvudman." säger tanten.

"Viktig herre, Viktor Henning." säger du och funderar på hur du ska kunna få fram mer viktig information.

En stor hund kommer lunkande och sätter sig bredvid tanten.
"Vill hon vakta Hubert?" säger tanten till dig.

"Vill hon! Väldigt hyggligt!" säger du.

Poff säger det och tanten, tronen och hunden försvinner i ett rök av moln!

När röken lagt sig ser du två personer ligga på golvet framför dig tillsynes livlösa.

Du går fram för att se hur det är med dem.

Då får du en chock!

De två personerna är nämligen...

..Cathrine Ahl och Roy Stefansson!

Cathrine och Roy försvann spårlöst från Teckomatorp 1986.

De gick många rykten och tidningarna spekulerade länge i vad som kunde ha hänt.

Det var riktigt kuslig stämning i Teckomatorp månaderna efter försvinnandet eftersom det inte fanns någon tydligt koppling mellan Cathrine och Roy.

Det var precis som om de hade valts ut på måfå.

Båda två hade försvunnit under ett åskväder i mitten av augusti.

Och nu låg de alltså här framför dina fötter mer än 35 år senare!

Både Cathrine och Roy hade varit i 25-årsåldern när de försvunnit och de såg inte ut att vara en dag äldre nu.

Några månader efter försvinnandet så lugnade stämningen ner sig. Någon påstod dessutom att de sett de två gå hand i hand mitt i åskvädret så folk började anta att de hade rymt iväg med varandra.

Du springer fram till Cathrine som ligger närmast dig och försöker skaka liv i henne.

Hon hostar till och vaknar sakta till liv.

Du gör samma sak med Roy och även han hostar till och reser sig upp.

"Tack! Tack för att du räddade oss!" säger de och kramar om dig.

"Vi har varit inspärrade här i flera timmar. En liten häxa kom och förtrollade oss och fängslade oss i det här huset." säger de i mun på varandra.

"Flera TIMMAR?" tänker du. "Oj, ni kommer att behöva gå i terapi när ni får reda på vilket år det är..."

"Förlåt men vi måste nog gå hem nu." säger de och går mot dörren.

Men upptäcker snart att det inte finns någon dörr i rummet!

"Men är här ingen dörr?" säger Roy. "Var är dörren?" frågar han dig.

"Eeeehhhh..." svarar du och tittar dig runt i rummet. "Jag... vet inte." säger du sanningsenligt.

"Men hur kom du in i rummet då?" frågar Cathrine misstänksamt.

"Vad svarar jag på det?" tänker du. "De kommer ju aldrig att tro på att jag kom hit genom en lossnad tidstråd."
Men så kommer du på att de ju blivit förtrollade av en häxa. Ingenting i den här historien är otänkbart för dem.

Du berättar om koden till kassaskåpet och om tidstråden och hur du kom på att kassaskåpskoden även var koden som upplöste förtrollningen.

"Då måste ju koden också vara en ledtråd till hur man tar sig ut." säger Cathrine.

"Så kombinationen till kassaskåpet var 4h, 2v, 1h, 5v." säger Roy.
"Sen använde du h,v,h,v för att knäcka koden till vår förtrollning." fortsätter han.
"Kanske måste vi använda siffrorna igen på nåt sätt?" föreslår han.

Medan du och Roy har diskuterat så har Cathrine undersökt de brädbeklädda väggarna. Plötsligt ropar hon till er.

"Jag tror jag har nåt här!"

Ni springer bort till Cathrine. Mycket riktigt. En bräda hänger löst och ni hjälps åt att skjuta den åt sidan.

Bakom den ligger en gammal tidning.

Du upptäcker vad som står på framsidan samtidigt som Cathrine lyfter ut den och börjar undersöka den.

"Fortfarande inga spår efter det försvunna Teckomatorpsparet.
6 månader har nu gått sedan det mysiska försvinnandet."

"6 månader!?!?!?!" ropar Cathrine förvånat. "Hur länge har vi varit fast här egentligen?" skriker hon förtvivlat.

"Det är nog värre än så." säger Roy.
"Den där tidningen är inte ny. Den var inte ny i förfjol heller..."

Det blir tyst en bra stund.
Sen säger Cathine "Vilket år är det?"
Hon är lugnare nu, men du känner att det nog bara är en illusion. Svaret riskerar att chocka henne rejält.

"Jag är ledsen men ni har varit försvunna i 37 år." säger du och stålsätter dig för Cathrines och Roys reaktion.

"Herregud...." säger Cathrine stilla.
Roy ser ut som han inte vet vad han ska tro.

"Mamma och pappa... De måste ju tro att jag är..." säger Roy.

"Ingen av er är dödförklarad vad jag vet." säger du för att försöka ingjuta lite hopp hos de två.

"Varje dag man inte är dödförklarad är en bra dag." säger Cathrine och ger ifrån sig ett torrt skratt.

"VI MÅSTE HÄRIFRÅN!" skriker Roy och rycker till sig tidningen. "Det måste finnas någon ledtråd här!" säger han och börjar frenetiskt bläddra i tidningen.

Ni tittar tillsammans igenom tidningen men hittar ingenting som kan hjälpa er.

Ni lutar er med ryggen mot väggen och sjunker ner i sittande ställning.

"Vilket datum var tidningen ifrån?" frågar Cathrine.

Du plockar upp den och dubbelkollar. Jo, det stämde. "15 februari 1987" säger du.

"Femtonde i andra alltså. Är det en ledtråd? 215 var de återstående siffrorna i koden. Kanske ska de användas som 15 och 2?" säger Cathrine.

"Vänta! Ge mig tidningen!" säger Roy.

Han bläddrar snabbt igenom några sidor.
"Ha! Jag visste det!" säger han.
"Jag tyckte väl att det var nåt märkligt med sidnumreringen!" säger han glatt.

"Titta här! Jag tyckte det var märkligt att det var jämna sidnummer på högersidorna och udda på vänstersidorna. Det borde varit tvärtom!" säger han samtidigt som han pekar på siffran i övre vänstra hörnet på sidan två. Där står 3.

"Och här!" säger han och bläddrar fram till sidorna 16-17 som är på samma uppslag. "Här borde det ju då stått 15-16. Men titta här!" säger han och bläddrar tillbaka ett uppslag. "13-14! Sidnummerna 2 och 15 är borta!" säger han glatt.

"Det måste innebära att vi behöver talen 2 och 15 på något sätt." säger du.

Du går igenom hela händelseförloppet och försöker smälta alla intryck.

Vad har David Sundin med allt det här att göra? Är han en ledtråd?

"David Sundin.." mumlar du

"Vad sa du?" undrar Cathrine.

"Det är en person som är med i ett populärt program på TV." säger du.

"David Sundin" säger Roy och liksom smakar på varje bokstav i hans namn.

"Kan det vara...?" säger Roy.

"Vadå?" frågar Cathrine.
"Ja, berätta vad du tänker!" säger du med hopp i rösten.

"Det är långsökt" säger Roy.
"Men vi hade ju 2 och 15 som ledtrådar.
Och du har träffat David Sundin.
David är 5 bokstäver och Sundin är 6 bokstäver.
Om han är en ledtråd så kan det ju vara så att det är talet 30 som ska hjälpa oss."

"2 gånger 15 är 30 och 5 gånger 6 är 30! Så måste det vara!" säger Cathrine upphetsat.

"Fast 30 vadå?" säger du skeptiskt.

"Sa David något till dig när du träffade honom? Vad är det för sorts program han är med i? Kanske finns det något där vi har nytta av." säger Cathrine.

"Vänta nu!" ropar du.
"Jag har det! Han ger folk uppgifter som man ska lösa. Det jag hörde var att man skulle räkna upp så många olika fågelarter man kunde på en minut. Kanske ska vi ropa ut 30 olika fågelarter?" säger du.

Ni börjar ropa fåglar till höger och vänster men efter 24 olika fågelnamn så börjar det gå trögt.

Ni konstaterar att det är svårare än ni trodde och bestämmer er för att gå systematiskt till väga. Först ser ni till att ni har 10 fågelarter var som ni ska säga och sen ser ni till att ni tar tid och hinner säga alla inom 60 sekunder.

Efter flera misslyckade försök så lyckas Roy klämma fram silvertärna efter exakt 59.7 sekunder.

Det börjar mullra och skaka i hela huset!

Plötsligt öppnar sig taket! Det skjuts liksom åt sidan och snart ser ni en mörk men bar himmel ovanför era huvuden.

"Vi har klarat det!" ropar ni och dansar och hoppar av glädje!

Men sliter Cathrine sig loss och går undan.

"Vad är det?" frågar du och Roy.

"Vi har fortfarande inte klarat nånting." säger hon uppgivet. "Hur ska vi kunna ta oss upp där?" säger hon och viftar uppgivet åt det som nyss var ett tak.

Det hade ni inte tänkt på. Plötsligt känns det som ni är tillbaka på ruta ett.

"Vi får inte ge upp nu!" säger Roy. "Det måste vara något vi missat eller inte tänkt på."

Fast det är precis det som du och Cathrine gör. Ni ger upp. Igen. Och sjunker ner lutade mot väggen. Igen. Precis som ni alla tre gjort när ni först läst tidningen.

Plötsligt ropar Cahtrine till.

"Aj, jag har fastnat!"
Hon hade lyckats få in lillfingret i en hålighet i en bräda när hon satte sina händer bakom ryggslutet.

"Så måste det vara!" säger du.

"Vadå?" frågar Cathrine samtidigt som hon försiktigt lösgör sitt finger från brädan.

"Allting som hänt här har hänt av en anledning." säger du.
"David Sundin. Koden till kassaskåpet. Tidningen. Att du fastnade med fingret i en knast måste också vara en ledtråd."

"I en vadå?" undrar Cathrine.
"En knast." säger du. "Det är där det växt en gren." förklarar du och pekar på en knast på en annan bräda.

"Vi kanske ska trycka in en knast. Den kanske funkar som en knapp?" säger Roy.

Ni bestämmer er för att ta varsin vägg. Ni trycker på alla knastar ni kommer åt.

Efter ungefär 40 minuter är ni färdiga med era väggar. Det återstår bara en vägg.

Ni går systematiskt till väga för att inte missa en enda knast. Till slut har ni bara en kvar.

"Det måste vara den!" säger Roy.

"Men tänk om det inte är det?" säger Cathrine.

"Finns bara ett sätt att ta reda på det." säger du.

Du får sakta fingret till knasten. "Hjälper ni till?" säger du och Cathrine och Roy sätter sin fingertoppar på din nagel. Ni trycker in knasten!

En del av golvet en bit bort från er skjuts undan och där ligger det..

..en lapp.

Cathrine tar upp lappen och läser.
"Fot-Axel var en märklig man. Längre än alla man sett.
Med blicken mot öst, i höjd med hans bröst, fanns svaret och allting blev lätt."

"Vet 17 är Fot-Axel?" frågar Roy vrestigt. Han började bli trött på det här nu.

"Det kanske stod något om nån Fot-Axel i tidningen?" förelår Cathrine.

Ni läser igenom tidningen igen, men hittar ingenting om någon Fot-Axel.

"Åh, det är hopplöst!" säger Cathrine.

"Men om vi koncentrerar oss på det andra där stod." föreslår du. "Med blicken mot öst. Det måste vara åt det här hållet." säger du och vänder dig mot väggen som Roy tidigare kontrollerat knastar på.

"I höjd med hans bröst." fyller Roy i. "Det kanske är en knast som sitter högre än de jag nådde? Det stod ju att Fot-Axel var längre än alla man sett."

"Man kanske ska stå på nåns axlar!?" säger Cathrine plötsligt. "Fot-Axel, fot mot axel liksom!"

Roy springer ner till den östra väggen och böjer sig ner. "Hoppa upp, Cathrine!" ropar han.

Cathrine kliver upp på hans rygg och fortsätter upp tills hon får fötterna på hans axlar. "Du får kolla efter knastar i brösthöjd så vi inte missar någon!" ropar Roy till dig.

Efter ungefär fem minuters ropande, pekande och tryckande så hittar ni rätt!

Knasten försvinner in i väggen och samtidigt ramlar alla andra knastar ur sina hål i rummet!

Ur alla hål skimrar ett svagt ljus och bildar mönster på väggarna.

Längs ena väggen ser det ut som att ljuset markerar några av brädorna.

Ni går dit och lägger handen på varsin bräda och trycker till.

Brädorna trycks in och när ni släpper dem så skjuts alla alla brädor ett steg åt vänster så att de täcker över de gamla brädorna.

Ni springer upp till slutet av väggen där det nu borde saknas tre brädor.

Där har det nu uppenbarat sig en sorts manöverenhet.

Det är olika spakar och rattar. En stor del av manöverenheten tas upp av en display. Enheten verkar vara strömlös så ni försöker hitta en strömbrytare.

När du trycker på en av knapparna så rister enheten plötsligt igång. Displayen tänds och det blinkar en markör som på en gammal dator.

Men så ger manöverenheten ifrån sig ett högt pip och alla uppstartsljud upphör. På displayen blinkar SYNTAXFEL #13

"Jaha, vad gör vi nu?" säger Cathrine.

"Vi löser väl problemet?" säger Roy hoppfullt. "Det har vi ju gjort med alla andra problem som dykt upp.

"Men hur gör vi det då?" frågar Cathrine. "Hur ska vi lyckas ta reda på vad SYNTAXFEL #13 betyder? Det är inte precis så att jag sett dig bläddra i en användarmanual precis!" säger hon tjurigt.

"Nä" säger Roy. "Men du har sett mig bläddra i den här!" säger han och springer iväg och hämtar tidningen.

Ni slår upp sidan 13 och ser direkt vad det är som avses.

Halva sidan består av en artikel om en diskjockey som fått sitt stora genombrott. På en bild syns ett mixerbord och i ena hörnet ser man rattar och knappar som är väldigt lika de som finns på manöverenheten.

Manöverenhetens display visar fortfarande SYNTAXFEL #13. Ni ställer om knappar och rattar så att de motsvarar inställningarna på bilden i tidningen.

Men fortfarande händer ingenting.

"Man kanske måste stänga av och sätta igång den igen?" säger du.

Maskinen rister igång igen, displayen tänds och visar den blinkande markören.

En massa konstig teknik-galimatias börjar skrivas ut på skärmen.

Sen blinkar den till och istället skrivs det ut en bild som föreställer manöverenheten.

"Tryck på den manövreringsdetalj som du vill få information om."

Roy börjar genast dra i den stora spaken som sitter fäst på manöverenhetens högra sida, men inget händer.

Cathrine trycker på en av knapparna ovanpå manöverenheten men inte heller det ger någon inverkan på displayen.

"Man kanske ska göra så här?" säger du och trycker på spaken på bilden på displayen.

En hjälptext kommer fram där det står "Med spaken manövrerar du hissen. För spaken framåt för att hissen ska gå upp och bakåt för att hissen ska gå ner."
Cathrine och Roy tittar häpet på displayen.

Du inser att breppet touchscreen inte fanns när Cathrine och Roy försvann 1986.

Sen samlar de sig. "Okej, så det här är alltså en apparat som manövrerar en hiss." konstaterar Roy.

"Men var är hissen?" frågar Cathrine.

"Ännu en gåta." suckar du.

Roy och Cathrine hjälps åt att gå igenom de olika reglagen på skärmen. Men inget spår efter någon hiss.

Du flyttar på några reglage på måfå. När två avlånga reglage som sitter intill varandra hamnar i samma höjd händer något märkligt.

Reglagen på skärmen flyttar sig också och när de hamnar i samma höjd så markeras dem och ett streck dras mellan dem så att det bildas ett H.

"H!" ropar ni i kör.

Ett annat avlångt reglage flyttas i sidled och när det hamnar rakt under en punkt så markeras även det här reglaget och punkten som ett i.

Men sen blir det lite svårare för er. Ni studerar skärmen både länge och väl utan att hitta några synbara s.

"Kanske är det nåt annat som symboliserar två s?" säger Cathrine.

"Som en förkortning menar du?" säger du.

"Det har funkat förr." säger Roy.

"Vad är det här för reglage egentligen?" säger Cathrine som tröttnat på att leta efter dubbla s.

Det är ett reglage som har fyra lägen; Off, D, G och M.

Hon flyttar reglaget från Off till D och på skärmen lyser texten "i dag".

"I dag? Det hjälpte ju inte mycket." säger hon och flyttar vidare reglaget till G.

På skärmen ändras texten till "I går".

"Och M betyder förstås i morgon." säger Roy och flyttar upp reglaget till M.

Men texten ändras inte till "i morgon".

Den ändras till "i morse".

Samtidigt tänds en rund röd knapp nere till höger på manöverenheten.

"Vad konstigt." säger du. "Varför står det i morse och inte i morgon och varför tänds det en knapp när reglaget står på i morse?"

"Vi kanske skulle sagt ss i morse." säger Roy lite sarkastiskt.

"Roy, du är för tusan ett geni!" säger Cathrine och spricker upp i ett stort leende.

"Min mamma lärde mig morse när jag var liten." säger hon. "ss i morse blir tre korta, tre korta." säger hon och knackar tre snabba gånger, kort paus, tre snabba gånger på den röda knappen.

Ett våldsamt oväsen hörs från motsatta hörnet av rummet när flera brädor ramlar i golvet och ut från väggen växer en hiss!

Jublade springer ni fram till hissen och sliter upp dörren. Där väntar nästa besvikelse.

"Men hur tusan ska vi kunna ta hissen härifrån om det inte finns några knappar?" säger du uppgivet.

"Kommer ni inte ihåg?" säger Cathrine. "Man styr hissen med spaken på manöverenheten där borta."

Ni går bort till manöverenheten på andra sidan rummet och Roy trycker fram spaken. Hissen går uppåt med ganska bra fart.

"Inte en chans att vi hinner dit om man bara kan styra hissen med spaken." säger du.

"Kanske vi kan använda brädorna på nåt sätt?" säger Roy. "Om vi bygger ihop en anordning som vi kan välta ner på spaken."

"Brädorna räcker aldrig." säger Cathrine. "Och hur vet vi att hissen inte fortsätter uppåt när väggen tar slut om spaken fortfarande trycks framåt?"

Det var uppenbarligen ett problem.

Ni beger er åt olika håll. Du koncenterera dig på brädhögen. Roy undersöker skärmen och manöverenheten. Cathrine undersöker hissen.

Plötsligt hör ni ett glädjetjut inifrån hissen!

Ni springer dit och Cathrine visar vad hon upptäckt.

"Jag tryckte på alla plattorna i hissen och kolla vad jag hittade!" säger hon och trycker på en av plattorna så att den öppnar sig.

Bakom plattan finns ett utrymme och där ser ni..

..en knappsats för att ta sig till hissens olika våningar.

Roy trycker på 5 som är den översta knappen och hissen startar.

Den stiger en meter. Två meter. Men så tappar den fart tills den står stilla och så börjar den sjunka neråt istället tills den är tillbaka på golvet igen.

"Man kanske inte ska åka så högt?" säger Cathrine och trycker på 4:an, men med samma resultat.

Knapparna 3, 2 och 1 ger inget annorlunda resultat.

"Vi kanske ska ringa hissreparatören." säger Cathrine och skrattar torrt.

"Men vänta. Var det inte en annons för en hissreparatör i tidningen?" tänker du och springer ut ur hissen och hämtar tidningen.

Du kommer tillbaka och bläddrar fram annonsen. "Ingen dum idé!" säger du till Cathrine. "Ingen dum idé alls."

"Men hur ska du kunna ringa?" säger Roy. "Och med så där många siffror så är det säkert ett utlandsnummer."

"Jag tror inte det är ett telefonnummer. Jag tror det är en kod." säger du.

Du läser upp siffrorna i tidningen. "1-555-3121-53-11-4215. Ser ni sista siffrorna? 4215. De har hjälpt oss förut." säger du. "Det måste vara en kod."

"Och alla siffrorna är mellan 1 och 5, precis som knapparna här!" säger Roy och pekar på hissknapparna.

"Vi slår in koden!" säger Cathrine.

Du läser in koden siffra för siffra och Cathrine knappar in den.

"Hissen rör sig!" ropar du när du knappat in den sista siffran och hissen börjar sin färd uppåt.

Men återigen, efter två meter så tappar den fart och börjar sjunka ner mot golvet istället.

"Skit också! Jag trodde vi hade det." säger du och kastar iväg tidningen.

"Men vänta!" säger Roy. "Vad sa du om koden innan?"

"Vad menar du?" undrar du.

"Du läste upp koden och så sa du, ser ni de sista siffrorna, de ha hjälpt oss förut." säger Roy. "De har hjälpt oss förut. De kanske inte ska hjälpa oss nu."

"Vi provar!" säger Cathrine och springer ut och hämtar tidningen.

Hon läser upp koden och du knappar in. "1-555-3121-53-11".

Ni håller andan av spänning. Det är alldeles tyst i några sekunder sen vaknar hissen långsamt till liv.

Den åker upp en meter. Två meter.

Tre meter! Fyra meter!! Fem meter!!!

När den är längst upp på väggen stannar den. Den är nu så högt upp att ni kan få tag på toppen av väggen på huset längs ena sidan av öppningen i hissen.

Roy är den första av er som vågar ta sig upp.

Med gemensam hjälp så kommer även du och Cathrine upp på väggens topp.

Ni är högre upp än ni trodde. Minst 30 meter. Men tegelväggarna är breda, minst två meter så ni kan gå ganska lätt.

"Jaha, då har vi kommit upp, men hur ska vi komma ner?" säger Roy.

"Det kanske finns en brandstege." säger du.

"Låt oss gå varvet runt så kanske vi hittar något vi kan använda." säger Cathrine.

Ni tar ett varv utan att hitta något speciellt.

"Vi har fått ganska mycket ledtrådar ur tidningen, kanske finns det något mer att hämta där?" säger du.

"Bra tänkt!" säger Cathrine och tar fram tidningen som hon satt i bakfickan innan ni tog hissen upp.

"Den här annonsen kanske?" säger Roy och pekar på en annons för brandstegar när Cathrine slagit upp tidningen.

"Det är ju lite lustig adress till dem." säger du.
"Publik 18T. Är det en vägadress eller vad är det?"

Det blir tyst en stund och ni funderar alla tre över vad den märkliga adressen kan betyda.

"Kallas inte publiken för den fjärde väggen inom teatern?" säger Roy plötsligt.

"Fjärde väggen, 18:e T?" säger Cathrine.

"18:e tegelstenen kanske?" säger du.

"Det är värt ett försök." säger Roy. "Men vilken är den fjärde väggen?"

"Äh, vi kan väl testa alla väggar? Nån måste ju vara rätt." säger du.

Ni letar upp den 18:e tegelstenen på väggen ni står vid. Där hittar ni inget speciellt.

Samma sak på andra och tredje väggen. "Då måste det vara den här." säger Cathrine när ni räknat er fram till den 18:e tegelstenen på den sista väggen.

Men inte heller där hittar ni något. Ni blir tysta.

Så kommer Roy på en sak. "Nu har vi ju gått medurs och bara räknat 18:e tegelsten från ena hållet. Vi kanske skulle ha gått moturs?"

Ni går åt andra hållet och letar upp 18:e tegelstenen på den första väggen. Inget resultat. Samma sak med vägg två och tre.

När ni kommer fram till den fjärde väggen och räknar er fram till den 18:e tegelstenen så ser ni att det saknas lite murbruk vid ena sidan av den. "Det måste vara denna!" viskar Cathrine.

Hon lägger handen på tegelstenen och ni ser hur den sjunker ner i väggen. Ni har hittat rätt!

Samtidigt som tegelstenen försvinner hör ni ett gnisslande ljud från motsatta sidan. Ni springer bort till väggen ljudet kommer ifrån.

När ni tittar över kanten ser ni..

..en brandstege som leder hela vägen ner till marken!

Glädjestrålande börjar ni klättra ner.

Men så en bit ner, när Roy som klättrar först trampar på det 18:e trappsteget, så börjar hela huset skaka! Ni håller fast i stegen för glatta livet!

Så slutar skakningarna tvärt. När ni öppnar ögonen märker ni att..

..det är helt tomt under er. Nederdelen av stegen har rasat ner!

Dessutom har det dragit in en dimma som gör att ni inte längre ser marken.

Ni minns bara att det var väldigt långt kvar ner till marken..

"Vi hoppar!" säger Roy plötsligt.

"Är du inte klok!?" säger Cathrine. "Vill du att vi ska dö här?"

"Vi kommer ju aldrig att komma hem." säger Roy uppgivet. "Om vi dör kan vi lika gärna göra det här och nu."

Då plötsligt märker ni att det rister till lite grand i stegen.

Ni tittar upp och upptäcker HÄXAN!

Hon är på väg ner mot er!

"Det avgör saken!" säger Cathrine. "Vi hoppar!"

Du tycker inte heller det verkar vara en så dum idé längre.

"Okej, på tre!" säger Roy. "Ett, två, TRE!"

Ni släpper taget samtidigt och faller... faller... faller..

Långsamt märker du hur allting runt omkring dig börjar försvinna.

Det är helt mörkt omkring dig och du vet inte längre vad som är upp och vad som är ner.

Ljuden har också upphört och det känns som du befinner dig i ett stort ingenting.

Då plötsligt känner du fast mark under dig.

Ljuden börjar långsamt komma tillbaka och du anar ett svagt ljus långt borta.

Du får tillbaka synförmågan och ser dig omkring. Var är du? Var är Roy och Cathrine?

"Hallå?" hör du en röst bara några meter bakom dig. Det är Cathrine!

Du vänder dig om och ser även Roy ytterligare några meter bakom.

"Var är vi?" säger Cathrine. "Är vi på marken? Är vi fria!?"

Dunklet avtar alltmer, det blir lättare att se. Och plötsligt!

Vad händer sen?

  • ..ser du Teckomatorps siluett långt borta!

  • ..ser du en stor folkmassa lite längre bort.

  • ..en vägg. Och så en till. Du vänder dig om. Där är två väggar till.. Och långt där borta... hissmanöverenheten. Ni är tillbaka i rummet ni lyckades rymma ifrån...