T E C K O M A T O R P S H I S T O R I E N!


Visa inte chatten

Du befinner dig i Teckomatorp.

Det är natt och du står framför ett hus.

Du knackar på dörren.

Inget händer så du lyfter på dörrmattan.

Därunder ligger en nyckel. Du låser upp dörren och kliver in.

Du ser en trappa som leder upp till andra våningen till vänster om dig. Rakt fram finns ett rum men det är för mörkt för att se vad där finns. Till höger har du ett skåp.

Du går upp på ovanvåningen.

Du kommer upp i en hall och ser två dörrar. Du hör ljud från den ena dörren och går och öppnar den.

Där inne sitter en katt och äter.

Du stirrar på katten som tuggar på sitt lilla kattgodis.

Katten stirrar tillbaka.

Du känner obehag inombords och lämnar rummet.

Du går istället ner till det mörka rummet och försöker hitta en strömbrytare till lampan.

"Letar du efter något?" säger en röst bakom dig.

Du vänder dig förskräckt om och får syn på...

..David Sundin!

"Räkna upp 30 olika fågelarter på en minut. Testet startar på min signal." säger han och blåser i en visselpipa.

Du hinner inte nämna en enda fågel innan en mängd B- och C-kändisar närmar sig från alla håll och säger fågelnamn till höger och vänster.

En youtuber, en nagelskulptris och en bakgrundsdansare till Anis Don Demina är, förutom inledningen till världens tråkigaste Bellman-skämt, även vinnare i denna tävling och får fem poäng.

"Ingen tid att förlora!" ropar David Sundin och han och alla B- och C-kändisar skyndar nerför trappan.

Du stannar kvar och snart är de borta.

Du börjar återigen leta efter strömbrytaren till det mörka rummet.

Och ta mig tusan, där är den ju! Du slår på strömmen och...

..inget händer.

Du vickar strömbrytaren upp och ner men fortfarande inget ljus.

Men plötsligt ramlar strömbrytaren ner från väggen.

Du tar upp den och försöker sätta den på plats igen, men då upptäcker du att det sitter en papperslapp i hålet.

Du vecklar upp lappen och läser.

"Den riktiga strömbrytaren finns i skåpet."

Du går till skåpet och rycker i dörren.

Dörren far upp och i skåpet får du syn på...

..ett kassaskåp!

Du går in i skåpet och börjar skruva på vredet på kassaskåpet, men då åker dörren igen bakom dig.

Du vänder dig om och försöker öppna dörren, men det går inte. Du är fast i skåpet!

Lite ljus sipprar in i glipan ovanför dörren. Ljuset faller på en liten plätt på väggen precis under taket.

Du ser att det står något på väggen.

"4v, 2h, 1v, 5h" läser du.

"Kan det vara kombinationen till kassaskåpet?" tänker du.

Du vrider 4 varv åt vänster, 2 varv åt höger, 1 varv åt vänster och 5 varv åt höger.

Du hör hur något klickar till i kassaskåpsdörren och du provar att öppna den.

Den glider upp!

Och därinne ser du strömbrytaren!

Du trycker på strömbrytaren och skåpsdörren öppnar sig igen.

Du skyndar dig ut och går till rummet som tidigare var mörkt.

Där hittar du en tidstråd som lossnat från tiden och som nu leder till en främmande dimension!

Du sträcker dig mot tidstråden som fångar in dig och vips far du iväg till...

..rummet på ovanvåningen som du inte tittat in i tidigare.

Mitt i rummet står en stor tron och mitt på tronen sitter en liten tant.
"Var hälsad, var hälsad!" säger hon och nickar åt dig.

"Tack" säger du. Mer hinner du inte förrän tidstråden har tagit dig tillbaka till rummet där du först upptäckte den.

Tidstråden snurrar fortfarande och knistrar i all världens färger som den gjort då du först såg den.

Du sträcker dig mot den igen och far återigen upp på rummet med den lilla tanten på tronen. "Var hälsad, var hälsad!" säger tanten igen.

Du funderar. Behöver du säga nåt slags lösenord för att komma vidare?

Vad var koden till kassaskåpet? Var det inte 4215? "4215" säger du och så är du tillbaka i andra rummet igen.

Du går tillbaka till skåpet där kombinationen till kassaskåpet stod. Jodå, visst var det 4215. 4v, 2h, 1v, 5h.

"Är det nåt annat? Ska man säga den två gånger kanske? Tanten säger ju Var hälsad två gånger." tänker du.

Plötsligt fladdrar ljuset från lampan, som lyser upp koden, till. För ett ögonblick läggs siffrorna i mörker och du hinner uppfatta enbart bokstäverna.

"v, h, v, h... Kan det betyda något mer än vänster eller höger?" tänker du.

"Vad var det tanten hade sagt? Var hälsad, var hälsad. De orden börjar ju på v, h, v, h! Ska man säga en mening där orden börjar på v, h, v, h kanske?" tänker du.

Du springer tillbaka till rummet med tidstråden och snart står du framför tanten och tronen igen. "Var hälsad, var hälsad!" upprepar tanten.

"Vilket hus! Väldigt härligt!" säger du.

"Verkligen härligt, verkligen. Hemtamt." säger tanten.

"Yes, jag har knäckt koden!" tänker du.

"Vem har värderat huset?" frågar du.

"Viktor Henning, vår huvudman." säger tanten.

"Viktig herre, Viktor Henning." säger du och funderar på hur du ska kunna få fram mer viktig information.

En stor hund kommer lunkande och sätter sig bredvid tanten.
"Vill hon vakta Hubert?" säger tanten till dig.

"Vill hon! Väldigt hyggligt!" säger du.

Poff säger det och tanten, tronen och hunden försvinner i ett rök av moln!

När röken lagt sig ser du två personer ligga på golvet framför dig tillsynes livlösa.

Du går fram för att se hur det är med dem.

Då får du en chock!

De två personerna är nämligen...

..Cathrine Ahl och Roy Stefansson!

Cathrine och Roy försvann spårlöst från Teckomatorp 1986.

De gick många rykten och tidningarna spekulerade länge i vad som kunde ha hänt.

Det var riktigt kuslig stämning i Teckomatorp månaderna efter försvinnandet eftersom det inte fanns någon tydligt koppling mellan Cathrine och Roy.

Det var precis som om de hade valts ut på måfå.

Båda två hade försvunnit under ett åskväder i mitten av augusti.

Och nu låg de alltså här framför dina fötter mer än 35 år senare!

Både Cathrine och Roy hade varit i 25-årsåldern när de försvunnit och de såg inte ut att vara en dag äldre nu.

Några månader efter försvinnandet så lugnade stämningen ner sig. Någon påstod dessutom att de sett de två gå hand i hand mitt i åskvädret så folk började anta att de hade rymt iväg med varandra.

Du springer fram till Cathrine som ligger närmast dig och försöker skaka liv i henne.

Hon hostar till och vaknar sakta till liv.

Du gör samma sak med Roy och även han hostar till och reser sig upp.

"Tack! Tack för att du räddade oss!" säger de och kramar om dig.

"Vi har varit inspärrade här i flera timmar. En liten häxa kom och förtrollade oss och fängslade oss i det här huset." säger de i mun på varandra.

"Flera TIMMAR?" tänker du. "Oj, ni kommer att behöva gå i terapi när ni får reda på vilket år det är..."

"Förlåt men vi måste nog gå hem nu." säger de och går mot dörren.

Men upptäcker snart att det inte finns någon dörr i rummet!

"Men är här ingen dörr?" säger Roy. "Var är dörren?" frågar han dig.

"Eeeehhhh..." svarar du och tittar dig runt i rummet. "Jag... vet inte." säger du sanningsenligt.

"Men hur kom du in i rummet då?" frågar Cathrine misstänksamt.

"Vad svarar jag på det?" tänker du. "De kommer ju aldrig att tro på att jag kom hit genom en lossnad tidstråd."
Men så kommer du på att de ju blivit förtrollade av en häxa. Ingenting i den här historien är otänkbart för dem.

Du berättar om koden till kassaskåpet och om tidstråden och hur du kom på att kassaskåpskoden även var koden som upplöste förtrollningen.

"Då måste ju koden också vara en ledtråd till hur man tar sig ut." säger Cathrine.

"Så kombinationen till kassaskåpet var 4h, 2v, 1h, 5v." säger Roy.
"Sen använde du h,v,h,v för att knäcka koden till vår förtrollning." fortsätter han.
"Kanske måste vi använda siffrorna igen på nåt sätt?" föreslår han.

Medan du och Roy har diskuterat så har Cathrine undersökt de brädbeklädda väggarna. Plötsligt ropar hon till er.

"Jag tror jag har nåt här!"

Ni springer bort till Cathrine. Mycket riktigt. En bräda hänger löst och ni hjälps åt att skjuta den åt sidan.

Bakom den ligger en gammal tidning.

Du upptäcker vad som står på framsidan samtidigt som Cathrine lyfter ut den och börjar undersöka den.

"Fortfarande inga spår efter det försvunna Teckomatorpsparet.
6 månader har nu gått sedan det mysiska försvinnandet."

"6 månader!?!?!?!" ropar Cathrine förvånat. "Hur länge har vi varit fast här egentligen?" skriker hon förtvivlat.

"Det är nog värre än så." säger Roy.
"Den där tidningen är inte ny. Den var inte ny i förfjol heller..."

Det blir tyst en bra stund.
Sen säger Cathine "Vilket år är det?"
Hon är lugnare nu, men du känner att det nog bara är en illusion. Svaret riskerar att chocka henne rejält.

"Jag är ledsen men ni har varit försvunna i 37 år." säger du och stålsätter dig för Cathrines och Roys reaktion.

"Herregud...." säger Cathrine stilla.
Roy ser ut som han inte vet vad han ska tro.

"Mamma och pappa... De måste ju tro att jag är..." säger Roy.

"Ingen av er är dödförklarad vad jag vet." säger du för att försöka ingjuta lite hopp hos de två.

"Varje dag man inte är dödförklarad är en bra dag." säger Cathrine och ger ifrån sig ett torrt skratt.

"VI MÅSTE HÄRIFRÅN!" skriker Roy och rycker till sig tidningen. "Det måste finnas någon ledtråd här!" säger han och börjar frenetiskt bläddra i tidningen.

Ni tittar tillsammans igenom tidningen men hittar ingenting som kan hjälpa er.

Ni lutar er med ryggen mot väggen och sjunker ner i sittande ställning.

"Vilket datum var tidningen ifrån?" frågar Cathrine.

Du plockar upp den och dubbelkollar. Jo, det stämde. "15 februari 1987" säger du.

"Femtonde i andra alltså. Är det en ledtråd? 215 var de återstående siffrorna i koden. Kanske ska de användas som 15 och 2?" säger Cathrine.

"Vänta! Ge mig tidningen!" säger Roy.

Han bläddrar snabbt igenom några sidor.
"Ha! Jag visste det!" säger han.
"Jag tyckte väl att det var nåt märkligt med sidnumreringen!" säger han glatt.

"Titta här! Jag tyckte det var märkligt att det var jämna sidnummer på högersidorna och udda på vänstersidorna. Det borde varit tvärtom!" säger han samtidigt som han pekar på siffran i övre vänstra hörnet på sidan två. Där står 3.

"Och här!" säger han och bläddrar fram till sidorna 16-17 som är på samma uppslag. "Här borde det ju då stått 15-16. Men titta här!" säger han och bläddrar tillbaka ett uppslag. "13-14! Sidnummerna 2 och 15 är borta!" säger han glatt.

"Det måste innebära att vi behöver talen 2 och 15 på något sätt." säger du.

Du går igenom hela händelseförloppet och försöker smälta alla intryck.

Vad har David Sundin med allt det här att göra? Är han en ledtråd?

"David Sundin.." mumlar du

"Vad sa du?" undrar Cathrine.

"Det är en person som är med i ett populärt program på TV." säger du.

"David Sundin" säger Roy och liksom smakar på varje bokstav i hans namn.

"Kan det vara...?" säger Roy.

"Vadå?" frågar Cathrine.
"Ja, berätta vad du tänker!" säger du med hopp i rösten.

"Det är långsökt" säger Roy.
"Men vi hade ju 2 och 15 som ledtrådar.
Och du har träffat David Sundin.
David är 5 bokstäver och Sundin är 6 bokstäver.
Om han är en ledtråd så kan det ju vara så att det är talet 30 som ska hjälpa oss."

"2 gånger 15 är 30 och 5 gånger 6 är 30! Så måste det vara!" säger Cathrine upphetsat.

"Fast 30 vadå?" säger du skeptiskt.

"Sa David något till dig när du träffade honom? Vad är det för sorts program han är med i? Kanske finns det något där vi har nytta av." säger Cathrine.

"Vänta nu!" ropar du.
"Jag har det! Han ger folk uppgifter som man ska lösa. Det jag hörde var att man skulle räkna upp så många olika fågelarter man kunde på en minut. Kanske ska vi ropa ut 30 olika fågelarter?" säger du.

Ni börjar ropa fåglar till höger och vänster men efter 24 olika fågelnamn så börjar det gå trögt.

Ni konstaterar att det är svårare än ni trodde och bestämmer er för att gå systematiskt till väga. Först ser ni till att ni har 10 fågelarter var som ni ska säga och sen ser ni till att ni tar tid och hinner säga alla inom 60 sekunder.

Efter flera misslyckade försök så lyckas Roy klämma fram silvertärna efter exakt 59.7 sekunder.

Det börjar mullra och skaka i hela huset!

Plötsligt öppnar sig taket! Det skjuts liksom åt sidan och snart ser ni en mörk men bar himmel ovanför era huvuden.

"Vi har klarat det!" ropar ni och dansar och hoppar av glädje!

Men sliter Cathrine sig loss och går undan.

"Vad är det?" frågar du och Roy.

"Vi har fortfarande inte klarat nånting." säger hon uppgivet. "Hur ska vi kunna ta oss upp där?" säger hon och viftar uppgivet åt det som nyss var ett tak.

Det hade ni inte tänkt på. Plötsligt känns det som ni är tillbaka på ruta ett.

"Vi får inte ge upp nu!" säger Roy. "Det måste vara något vi missat eller inte tänkt på."

Fast det är precis det som du och Cathrine gör. Ni ger upp. Igen. Och sjunker ner lutade mot väggen. Igen. Precis som ni alla tre gjort när ni först läst tidningen.

Plötsligt ropar Cahtrine till.

"Aj, jag har fastnat!"
Hon hade lyckats få in lillfingret i en hålighet i en bräda när hon satte sina händer bakom ryggslutet.

"Så måste det vara!" säger du.

"Vadå?" frågar Cathrine samtidigt som hon försiktigt lösgör sitt finger från brädan.

"Allting som hänt här har hänt av en anledning." säger du.
"David Sundin. Koden till kassaskåpet. Tidningen. Att du fastnade med fingret i en knast måste också vara en ledtråd."

"I en vadå?" undrar Cathrine.
"En knast." säger du. "Det är där det växt en gren." förklarar du och pekar på en knast på en annan bräda.

"Vi kanske ska trycka in en knast. Den kanske funkar som en knapp?" säger Roy.

Ni bestämmer er för att ta varsin vägg. Ni trycker på alla knastar ni kommer åt.

Efter ungefär 40 minuter är ni färdiga med era väggar. Det återstår bara en vägg.

Ni går systematiskt till väga för att inte missa en enda knast. Till slut har ni bara en kvar.

"Det måste vara den!" säger Roy.

"Men tänk om det inte är det?" säger Cathrine.

"Finns bara ett sätt att ta reda på det." säger du.

Du får sakta fingret till knasten. "Hjälper ni till?" säger du och Cathrine och Roy sätter sin fingertoppar på din nagel. Ni trycker in knasten!

En del av golvet en bit bort från er skjuts undan och där ligger det..

..en lapp.

Cathrine tar upp lappen och läser.
"Fot-Axel var en märklig man. Längre än alla man sett.
Med blicken mot öst, i höjd med hans bröst, fanns svaret och allting blev lätt."

"Vet 17 är Fot-Axel?" frågar Roy vrestigt. Han började bli trött på det här nu.

"Det kanske stod något om nån Fot-Axel i tidningen?" förelår Cathrine.

Ni läser igenom tidningen igen, men hittar ingenting om någon Fot-Axel.

Vad händer sen?

  • "Åh, det är hopplöst!" säger Cathrine.


    • Passar inte någon av ovanstående fortsättningar så skriv en egen!
    Max 250 tecken.

    Alfabetets sista bokstav:
    Antal tecken kvar