Du befinner dig i Teckomatorp.
Solen skiner.
Du har gått ner till stranden. Den är fortfarande nyhetens behag här i Teckomatorp efter meteoritnedslaget som helt förändrade den västskånska kustbilden några år tidigare och gav Teckomatorp en härlig sandstrand.
Du säger hej till de fem ungdomarna som bor på hemmet för ensamkommande flyktingbarn som du spelat fotboll med några gånger.
De hejar tillbaka och en av dem fnissar lite.
Antagligen för den gången då du misstog sidlinjen för mittlinjen och dribblade iväg bort från fotbollsplanen ett 10-tal meter innan du insåg att du var på väg åt fel håll.
Lite senare hade du tagit revansch när du dribblat av hela laget innan du sköt bollen i mål.
Fast sen vaknade du.
Då inser du att ungdomarna inte kan fnissa åt något som hänt i en dröm, om inte detta också är en dröm.
|